Jag har i stort sett coachat folk i många olika situationer hela mitt vuxna liv!

Som leg sjuksköterska i 25 år, främst inom akutsjukvård på Akutmottagning 18 åri Göteborg! 

Sport ligger min familj och mej varmt om hjärtat, men det är inom basketsporten som jag tränat och coachat! (Spelade själv som ung i Arvika Basket, och senare Göteborg, men det var "när Jesus gick i kortbyxor" som mina söner uttrycker det...)

Jag var 10 år gammal, när jag första gången lyckades övertala mina föräldrar att få gå på Lydnadskurs på Arvika Brukshundklubb med familjens dåvarande boxerhane! (Det var på söndagfm och konkurrerade alltså ut Söndagsskolan...) 

Då var det polis Hallgren som "läxade upp" hundar som var uppstudsiga!!!

I slutet av 2005 stod det klart för mej att jag skulle sadla om från sjuksköterskeyrket! VAD är då mitt STÖRSTA intresse, som jag längtat till och länge velat integrera i vården?

Jo HUNDAR! 

Sagt å gjort! Jag gör år 2006 till MITT EGET ÅR! Ansökte, blev antagen och genomförde den 1-åriga yrkesinriktade hundpsykologutbildningen i Stockholm!! Färdig och Diplomerad Hundägarcoach december-06!

Hunden är min trygghet och kompis; nu ska jag  coacha/lära/peppa/uppmärksamma människor på att vi själva måste vara tryggheten för vår hund också, bara en så´n sak som att vi ägare "inte får" klippa klorna på egna hunden t ex...! Det finns ju betydligt allvarligare saker än så, vad gäller problem med hundars beteende...där omplaceringar, avlivningar och dylikt diskuterats - det är då fortfarande en positiv syssla då jag får se resultat när ägarna tränat!!!

Jag anser faktiskt att hundar i allmänhet är lättare att läsa och förstå sig på än människor! Som sjuksköterska tvingades jag ofta arbeta under stress, det undviker jag nu idag helt och hållet; det går ändå inte hem hos hundarna!

 TACK alla hundar och människor som stöttat mej under utbildningstiden! Ingen nämnd, ingen glömd!